Ny kollektivtrafiklag nära
Just nu arbetar regeringen fram ett förslag till ny kollektivtrafiklag. Men även om stora delar av den Lundinska utredningen finns med så sätts myndigheter före marknad.
Statens viktigaste ansvar för kollektivtrafiken är att:
* se till att det finns bra infrastruktur
* att skapa ett regelverk för ansvarsfördelning mellan statlig, kommunal och privat sektor
* att främja samordning och forskning
Staten har i lag delegerat ansvaret att se till att det finns en tillfredställande trafikförsörjning av lokal- och regional kollektivtrafik till kommunal sektor. Vägverket och Banverket har ett stort ansvar för statens arbete med kollektivtrafik. De båda myndigheterna har ett så kallat sektorsansvar för väg- respektive järnvägssektorn. Det betyder att de ska driva på utvecklingen och träffa överenskommelser som främjar kollektivtrafikens utveckling.
Rikstrafiken är en annan betydelsefull statlig myndighet på området genom att den skriver avtal om interregional kollektivtrafik som är företagsekonomsikt olönsam, men transportpolitiskt motiverad. Förstahandsalternativet är att interregional kollektivtrafik ska tillkomma på kommersiell väg och endast i undantagsfall kan Rikstrafiken se till att utbudet utökas. Avtalspartner till Rikstrafiken är kommersiella operatörer och kommunala trafikhuvudmän. Statens kostnad för interregional kollektivtrafik är 800 till 900 miljoner kronor per år.
Utkast till Lagrådsremiss - ny kollektivtrafiklag
Just nu arbetar regeringen fram ett förslag till ny kollektivtrafiklag. Näringsdepartementet remitterade den 11 februari utkast till lagrådsremiss - Ny kollektivtrafiklag.
Ett remissmöte för inbjudna remissinstanser kommer att hållas den 19 februari. Utkastet innehåller förslag som syftar till att förutsättningarna för att fler ska välja kollektivtrafik förbättras. Därför är avsikten med förslagen att underlätta för såväl de kommunala myndigheterna som kommersiella kollektivtrafikföretag att etablera sådan kollektivtrafik som resenärerna efterfrågar. Utkastet innehåller förslag
* att avskaffa den begränsning som hindrat kommersiella bussföretag att bedriva trafik inom länen,
* att det ska finnas regionala kollektivtrafikmyndigheter i varje län som ska vara i förvaltningsform,
* att den regionala kollektivtrafikmyndighetens befogenhet gäller trafik som domineras av arbetspendling och annat vardagsresande,
* att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna ska kunna organisera regional kollektivtrafik över länsgräns utan att behöva ansöka hos en statlig myndighet.
Kommentar:
Sammantaget innebär det som kommit fram i information ovan att regeringen visserligen går på stora delar av Lundins förslag till ny kollektivtrafiklag. Men den centrala idén i Lundins utredning finns inte med – det blir samhället som får förstatjing på att lägga upp trafiken, marknaden får fylla på det som blir över.
Det offentliga måste visserligen ta hänsyn till den kommersiella trafiken när den lägger sin trafikplanering. En ordning som ställer nya frågor: Hur mycket kommer det offentliga att ta hänsyn till det privata? Det finns en risk att det offentliga kväver privata produkter inom kollektivtrafiken eller att det offentliga inkorporerar privata produkter i sin egen verksamhet. Då är frågan om någon entreprenör vågar utveckla produkter för kollektivtrafiken under sådana förhållanden.