Inget snöstopp för spårbilar
Spårbilen saknar växlar som fryser fast och stannar inte för snön. Med hjälp av senaste tidens snöoväder försöker nu spårbilsaktöerna vinna villiga investerare för sin idé.
Den extrema kylan i kombination med mycket snö har resulterat i förseningar,inställda tåg och många andra olägenheter, enligt KOMPASS som nu slår ett extra hårt slag för spårbilen som alternativ.
Varför skulle spårbilarna klara sig bätte, Hans Lindqvist?
– Jo, det finns inga rörliga delar i banan som kan frysa fast eftersom växlarna sitter i fordonen. Magneter gör att fordonets inbromsning är oberoende av friktionen. Spåren är smala och i övrigt genomsläppliga så snön faller ner på marken i stället för att lägga sig som ett tjockt täcke framför bilen. Därför är snöröjning och stora snömängder inget stort problem, säger han.
Den snö som ändå hamnar på spårbilarnas spår kan bilen själv ploga bort, enligt Hans Lindqvist. Det finns också teknik som är ännu säkrare mot snö:
– Ett hängande spårbilssystem är dessutom än mer oberoende av väder och vind eftersom fordonet går under spåret i en u-balk som är skyddad för snö, regn och blöta höstlöv, säger Hans Lindqvist.
Men spårbilarna kan inte ersätta allt – vad gör vi med den vanliga järnvägen?
– Den gamla spårtrafiken måste givetvis utvecklas så att vi slipper problem vid extrem kyla och snö. Men samhället förändras också och människors krav på t ex flexibilitet i kollektivtrafiken ökar. Jag tycker därför att vi snarast måste få en pilotbana så att vi kan utvärdera hur ett spårbilssystem i daglig drift fungerar. Inte minst med tanke på hur vädret har ställt till det för trafikanter och resenärer den här säsongen. Det är hög tid att vi prövar ny teknik av den här typen. Det är ett bra komplement till den kollektivtrafik vi har idag, säger Hans Lindqvist, ordförande i det kommunala nätverket KOMPASS.
Enligt entusiasterna i KOMPASS är spårbilen också mer flexibel. Du väljer själv när du vill åka. Den är olycksfri eftersom spåren ligger ovanför marken och systemet är helt automatiserat. Den ger kortare restid eftersom man åker direkt till slutdestinationen utan att stanna på mellanliggande stationer.
– Ett sånt här system kostar cirka 100 miljoner kronor per km att bygga. Jämför det med spårvagn som kostar mellan 200 och 400 miljoner kronor per km vid nyprojektering. Det finns ingen anledning till att vila på hanen. Staten bör snarast avsätta pengar till en pilotbana så att vi får möjlighet att utvärdera ett sytem, säger Hans Lindqvist.
Och där någonstans ligger problemets kärna: Om ett spårbilssystem ska byggas, om än endast en pilotbana, så måste stat, landsting och kommuner investera stort. Att tekniken dessutom ännu är i det närmaste helt oprövad gör sannolikt att politikerna håller extra hårt i skattepengarna nu när det är valår och allt.