Upphandlingsfällorna kartlagda
På uppdrag av Upphandlingsutredningen har Kammarkollegiet tagit fram de tio värsta upphandlingsproblemen. Flera köpare väljer säkra alternativ för att slippa överprövning.
1. Risken för överprövning leder till upphandlare sneglar på ”de säkra alternativen” så att upphandlingen inte överprövas istället för att köpa in det bästa möjliga för myndigheten.
2. Trots att en upphandling startar i relativt god tid kan den på grund av överprövningar dra ut på tiden med risk för otillåten direktupphandling.
3. Överprövningsprocesser tar som regel lång tid, något som gör att anbudens giltighetstid kan gå ut, samtidigt som handläggningstiderna varierar i stor utsträckning mellan olika domstolar.
4. Praxis på upphandlingsområdet är väldigt spretig och det är ofta oklart vad som gäller eftersom samma fråga bedöms olika av olika kammarrätter och förvaltningsrätter.
5. Det är svårt att förena ”den goda ekonomiska affären” med politiska mål och samhällsmål som till exempel miljöhänsyn och sociala hänsyn.
6. Det komplexa regelsystemet skapar en ängslan att göra fel och fokus förskjuts från affärsmässighet till lagtillämpning.
7. Många leverantörer upplever att det är besvärligt och kostsamt att delta i upphandlingar för att kunna sälja till det offentliga.
8. De nya beloppsgränserna för direktupphandling är för låga och gör att myndigheter i onödan tvingas till formaliserade upphandlingar.
9. Att det vid stora upphandlingar finns en risk för att de leverantörer som inte får kontrakt slås ut är inte bara ett problem för leverantörerna utan leder också till sämre konkurrens.
10. Att det, till skillnad från den privata sektorn, inte är tillåtet att förhandla upplevs av såväl upphandlande myndigheter som leverantörer som en stor brist.