Transportstyrelsen – attackmyndigheten
Trodde jag. Men bara några veckor efter mötet med Maria Ågren går myndigheten hon leder till attack mot hela bussbranschen. Bussbolagen fuskar med kör- och vilotiderna blev rubriken i Svenska Dagbladet grundat på en intervju tidningen gjort med ledande tjänstemän på myndigheten. Enligt en egen utredning är det bara ett av fem ärenden som handlar om att faktiska överträdelser av vilotidsreglerna, alla andra fall handlar om tekniska misstag med exempelvis hantering av förarkort eller den digitala färdskrivaren. Ändå inser tjänstemannen inte att det finns någon alternativ till att dela ut företagsbot – och som vanligt med hänvisning till EU:s regelverk. Att andra EU-länder inte följer samma regelverk lika fyrkantigt lämnas där hän.
Nu har Nettbuss i Göteborg fått nog och drar sitt fall inför domstol. Bussföretaget har av Transportstyrelsen utpekats som bussbranschens värsta syndare med över 5000 synnerligen allvarliga överträdelser som totalt skulle ha landat på nästan 22 miljoner kronor i sanktionsavgifter, enligt myndigheten. Men eftersom maxbeloppet är 200 000 kronor så stannar det därvid. Tack för det! Vi betalar och glömmer, borde Nettbuss ha sagt och gjort.
Men när Nettbuss bestrider det Transportstyrelsen kommit fram till, då tog det tre veckor och två heltidstjänster att få ut alla datafiler som myndigheten fattat sitt beslut på. Till det kommer rättegångskostnader. Det borde vara självklart att få sin sak prövad utan utan att ha Nettbuss resurser, men det torde vara tämligen omöjligt. Ett mindre bolag har bara ett val – betala eller lägga ner verksamheten. För myndighetens nästa hot är just att dra in trafiktillståndet för bussbolag som de inte anser sköter sig. Utan trafik, ingen verksamhet. Även om beslutet grundar sig på tjänstefel så går det inte att komma åt en enskild tjänsteman som gjort fel, så har det varit i decennier.
Att slippa stå för sina handlingar är inte bra. I sammanhanget minns jag ett uttalande från en kommundirektör i Västsverige som struntat i Länsrättens dom i fråga om en skoltrafikupphandling. Direktören hade gjort fel men då fanns ingen möjlighet att ens med en dom komma åt honom eller kommunen. Kommundirktören ombads att kommentera saken och svarade då att det visserligen var litet pinsamt att rätten fällt kommunens agerande men att de kunde leva med det. Underförstått att det inte kostade något.
När bussbolagen kanske gjort fel kostar det alltså mycket. Då måste det vara så att också myndigheten tar en risk om den – mot sin egen förmodan – skulle ha gjort fel.