6 juli, Almedalsveckans sjätte dag, talade Ebba Busch Thor inför 1 500 personer i ett soligt Almedalen, trots solsken den lägsta publiksiffran hittills. Hennes tal berörde mycket om vård, välfärd och trygghet men byggde också i sin inledning upp en stark nationell prägel. Ebba Busch Thor var orolig för Sverige.

– Precis som förra året tänker jag inleda med att tala om Sverige. Jag väljer att göra det även i år för jag tror vi måste prata mer om Sverige. Vad är Sverige? Och hur ska vi samla vårt land? Denna typ av frågor ställs inte bara här runt om i västvärlden, sa Ebba Busch Thor.

Hon berörde också skolavslutning i kyrkan, invandringen, motsättningar och fientlighet som byggts upp i det svenska samhället samt integrationsproblematiken:

– För mig innebär inte integration att Sverige ska brytas ner och ett nytt sedan byggas upp. För mig innebär integration att vi blir fler svenskar som bär vidare på ett arv och ett ansvar som sträcker sig genom århundradena. För mig innebär integration att fler får kalla Sverige för sitt hem, sa Ebba Busch Thor.

Däremot berörde hon inte kollektivtrafiken med ett enda ord, vilket hon hittills har gemensamt med i princip alla föregående talare från de partier som hittills talat under Almedalsveckan.