Buss och taxi funkar bra ihop!
Dansk Persontransport organiserar sedan årsskiftet både buss- och taxiföretag. Alla branschfrågor är därmed samlade i ett förbund. Arbetsgivarfrågor är inte en del av det nya danska förbundet utan drivs inom de separata arbetsgivarförbunden. Nu, i mars 2019, passade Transportföretagen Buss på att fråga Michael Nielsen, vd för Dansk Persontransport, tidigare vd för bussbranschförbudet Danske Busvognmaend och dessförinnan chef för IRUs Brysselkontor, om erfarenheterna under förbundets första tre månader.
Vilken medlemsnytta ger det nya förbundet?
– Vi representerar nu alla de danska mobilitetsaktörerna på väg, vilket ger oss en unik möjlighet att tillsammans påverka utvecklingen av persontransport, inte bara politiskt utan också kommersiellt. I den nya organisationen arbetar vi också tätt tillsammans med leverantörer till branschen, som assicierade medlemmar. Dettta gör vi för att säkra en proaktiv och innovativ tillgång till exempelvis den gröna omställningen eller introduktionen av nya mobilitetskoncept som MaaS (Mobility as a Service – Mobilitet som en tjänst, red anm).
Hur många medlemsföretag har ni?
– Det är cirka 350 medlemmar i föreningen som i sin tur representerar omkring 1500 åkare med nära 10 000 fordon. Dansk Persontransport representerar därmed omkring 90 procent av marknaden i Danmark.
Varför ingår inte arbetsgivarfrågorna i förbundet?
– Arbetsgivarfrågor ingår visst i föreningens arbete. Vi är mycket involverade i utbildning, sociala relationer och arbetsförhållanden för förare och för att upprätthålla rättvis konkurrens genom att exempelvis se till att alla som utför persontransport i Danmark gör det enligt danska överenskommelser om lön och arbetsvillkor.
– Vi är dock inte en arbetsgivareförening i traditionell mening – alltås en som förhandlar fram avtal. Att vi inte är det är historirkst bestämt i förbindelsen med många olika historiska sammaläggningar av turist, linje- och taxiååreiföreningar i Danmar. För närvarande ligger alla de respeitive arbetsgivarföreningarna innanför persontransport, därför utanför branschföreningen.
Vilka reaktioner har ni fått?
– Uteslutande positiva reaktioner från politiskt håll och från myndigheterna, de ser det som mycket fördelaktigt att ha en specifik branschorganisation med varierande och breda mobilitetsrelevanta ämnen att vända sig till, särskilt med tanke på den snabba utveckling som nu pågår inom branschen.
– Medlemmarna från bägge sidor har också välkomnat den nya organisatioen, vilket naturligtvis var förväntat, då det ju till syvende og sist var de som bestämde att sammanslagningen skulle genomföras.
Vilka tre trender kommer påverka den nordiska kollektivtrafiken mest de närmaste 10 åren?
– Omfattande fråga, men skulle jag komma med en förhoppningsvis kvalificerad gissning så skulle det vara ytterligare konsolideringar i branschen där enheterna blir större och där enheterna var och en erbjuder flera olika mobilitetslörningar.
– Samtidigt har den gröna omställningen kommit för att stanna, vilket betyder att vi möter nya och strängare krav i fråga om miljözoner, vägtullar, utveckling och användning av alternativa drivmedel.
– Slutligen kommer vi givetvis att se ytterligare satsningar på nya kollektiva och delade mobilitetslösningar och autonoma pendeltjänster – där får vi även se nya aktörer på marknaden. Kanske ser vi till och med de första VTOL-lösningarna (Vertical Take Off and Landing) som testas också i EU och vem vet, kanske även i Danmark.
– Jag har också ett stilla hopp om att vi om tio år har kommit ur den tankebegränsning som under årtionden har karaktäriserat transportpolitiken, inte bara i Danmark, utan även i övriga EU – nämligen att järnvägstransporterna är rena och vägtrafik oren. Det trångsynta tänkandet leder inte till fruktbara samarbeten eller förnuftiga kollektiva integrerade mobilitetslösningar, vare sig i dag eller om tio år.