Intervju
I bilismens begynnelse var drivmedelsanläggningen ett ställe där man tankade sin bil, fixade olja och eventuellt fanns en smörjgrop och en mindre verkstad på platsen. Det gick inte att köpa korv eller kaffe, allt handlade om bilen. Riktig fart tog utvecklingen efter andra världskriget då bilismen fullkomligt exploderade. Var och varannan svensk ägde en bil.
Antalet drivmedelsanläggningar (allmänt kallade mackar) nådde sin absoluta maxnivå 1970, då fanns 9 000 i Sverige. Därefter har antalet stadigt minskat, framför allt beroende på strukturrationaliseringar och att det inte varit lönsamt att driva de små anläggningarna. Bilarna har också del i utvecklingen, de går längre på en tank och de behöver inte smörjas, en uppgift som tidigare föll på drivmedelsanläggningarnas personal.