Vem tar ansvar för fordonsbristen och dess konsekvenser?
Tusentals bussar saknas just nu i både linje- och beställningstrafiken över hela Europa. Det råder akut fordonsbrist – och frustrationen bubblar, inte minst bland kollektivtrafikens aktörer.
Hos fordonstillverkarna är det trångt i leveransleden, kostnader skenar och relationerna pressas till bristningsgränsen.
Det märks kanske tydligast i det öppna grälet mellan SL och Nobina som verkar röra sig i gränslandet mellan försenade fordon och oenighet kring när avtalet för södra Stockholm faktiskt var tecknat.
Men det är, som vanligt, resenärerna som får betala priset i form av försenade eller rent av inställda turer.
Och här väcks frågan: Vem bär egentligen ansvaret? Eller ännu viktigare – vem bär ansvaret för konsekvenserna av att fordonen inte finns där de ska när de ska?
Det enkla svaret är förstås fordonstillverkarna. Men in med problem och ut med partnerskap. Det talas ofta om partnerskap och samverkan i branschen. Fina ord, men det tycks som att de saknar tyngd så fort det blåser snålt.
Men in med problem och ut med partnerskap.
Branschen och politiken är överens om att kollektivtrafiken är en samhällsbärande funktion. Den är inte en bekväm lyx – den är en förutsättning för att människor ska kunna ta sig till jobbet, lämna barnen på skolan, få vardagen att gå ihop. Samhället måste rulla och vi pratar ofta om vikten av hållbar mobilitet. Men när det väl skakar, vem håller i ratten då?
Trevlig läsning!
Artikeln är en del av vårt tema om TRAFIK: Ledare.