Syftet med utredningen är att visa på hur stora förseningar som drabbade person- och godstrafiken, hur stora samhällskostnader detta medförde, vad som orsakade förseningarna, vilka faktorer som samverkade för att bidra till den uppkomna situationen, samt vad Trafikverket ur ett huvudsakligen samhällsekonomiskt perspektiv kan göra.

Den snörika och kalla vintern 2009/10 orsakade kraftiga störningar på järnvägstrafiken med allvarliga konsekvenser för både Banverket, tågoperatörer och samhället i stort. Den extrema kylan i kombination med mycket nederbörd gav mycket dåliga förhållanden för att bedriva tågtrafik. Vädret var ovanligt men inte en engångsföreteelse.

Det totala antalet förseningstimmar uppgick under vintern till 83 000, där drygt två tredjedelar drabbade godstrafiken och den resterande delen drabbade persontrafiken. Detta är dubbelt så mycket som en normal vinter.

De samhällsekonomiska kostnaderna för vinterns förseningar uppgår till 3 miljarder. Med åtgärder motsvarande initiala investeringar på 410-450 miljoner kronor hade hälften av förseningarna undvikits.

Totalt sett kan ungefär hälften av förseningarna i Sverige sägas vara orsakade av faktorer som Trafikverket kan påverka, och den andra hälften av faktorer som faller under tågoperatörernas kontroll. En strikt gränslinje mellan orsaksfaktorer och ansvar är dock svår att dra då många orsaker är sammanlänkade. Klart är emellertid att samarbete mellan både Trafikverket, entreprenörer och tågoperatörer är nödvändigt för att begränsa problem orsakade både av vinterförhållanden och av övriga förseningsorsaker.

Brister inom fyra områden bidrog till den uppkomna situationen. Områdena är:

Genom att åtgärda dessa brister hade en stor del av förseningarna kunnat undvikas och de negativa effekterna minskas. Med åtgärder motsvarande initiala investeringar på cirka 500 miljoner kronor hade hälften av de vinterrelaterade förseningarna undvikits. Flera av dessa åtgärder har dessutom positiv inverkan på störningar som inte beror av en extrem vinter vilket ökar den samhällsekonomiska nyttan. Störst positiv nettoeffekt har åtgärder inom processer och ledning, framförallt alternativa tågplaner och planer för anpassning av trafiken vid reducerad kapacitet på grund av störningar, samt förbättrad riksoperativ ledning. Även tekniska lösningar har potential att lösa viss del av problemen, men på grund av problemens omfattning och geografiska spridning är ofta kostnaden för genomförande av tekniska lösningar för hög för att de ska vara motiverade ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Det går inte att anta att den gångna vinterns väderförhållanden var en engångsföreteelse och det är viktigt att Trafikverket vidtar nödvändiga åtgärder för att minska effekterna av ytterligare en svår vinter. Eftersom Trafikverket inte kan genomföra dessa åtgärder i ett vakuum är det också viktigt att operatörer, entreprenörer och övriga inblandade parter deltar och bidrar efter behov.