Finansieringsmöjligheter och investeringsformer i fokus
Det här är en text av Tågföretagen.
De ekonomiska ramarna för den nationella infrastrukturplanen är i dagsläget inte tillräckliga. Idag avsätts 799 miljarder kronor till infrastrukturen, detta motsvarar cirka 0,7 procent av BNP. Om ramen inte utökas behöver Sverige öppna upp för alternativa finansieringsmöjligheter för att kunna hantera infrastrukturens utmaningar,
nu och i framtiden.
Ett faktum är att ett väl fungerande transportsystem har haft och kommer att ha avgörande betydelse för Sveriges utveckling till ett framstående industriland. I framtiden kommer ett effektivt och energisnålt transportsystem, där olika trafikslag kompletterar varandra, att få en ännu viktigare roll i takt med ökad befolkning, avveckling av fossila bränslen, ökad elanvändning och hård internationell konkurrens. Järnvägen spelar en nyckelroll för industrins utveckling och för att binda samman våra storstadsområden. Samtidigt som detta sker väntas även resandet att öka – både till och från arbetet men även fritidsresande.
Samtidigt har Sverige en underhållsskuld som, inom tio år, kommer att uppgå till 100 miljarder kronor och lägger vi till då den kraftiga ökningen av landtransporter till och från Europa, inte minst i samband med öppningen av Fehmarn Bält- förbindelsen 2029 och fortsatt ökad efterfrågan på personresor, står Sverige inför stora kapacitetsutmaningar framgent.
Listan över vad som behöver rustas upp och byggas nytt är lång, allt från nya förbindelser för ett robust högkapacitetsnät som klarar av godsvolymökningar och fler personer som både arbetspendlar och som reser på sin fritid.
Under sommaren uttalade sig även Investors och Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg om att vi – i detta läge – måste hitta andra lösningar till infrastrukturinvesteringar, där privat kapital tillåts komma in med finansiering. Goda exempel på projekt där detta har gjorts är t.ex. Öresundsbron och Arlandabanan. Även i andra länder, som Frankrike och Italien har sådana strukturer funnits på plats sedan länge. Även vårt grannlands Norge har ett intressant exempel i form av Nye Veier där statliga och privata finansieringar kombineras till infrastrukturprojekt. I detta sammanhang är det även värt att påminna att alternativa finansieringsformer inte behöver vara begränsade till privata investeringar eller fonder, utan kan i lika hög utsträckning vara andra former för statlig eller offentlig finansiering än årliga anslag i statsbudgeten.
Tidigare under sommaren gick även startskottet för en ny flerårscykel för framtagandet av regeringens nationella plan för landets transportinfrastruktur. Trafikverket är därmed i full gång med att ta fram inriktningsunderlaget till detta. I detta föreslår Tågföretagen bland annat att de stora infrastrukturprojekten planeras, finansieras och genomförs i en egen organisation för respektive projekt, där finansieringen anordnas i ett sammanhang utan dagens koppling till statens ettåriga budget – vilket skapar ryckighet i anslagsgivningen.
Med detta sagt är det inga små behov som målas upp för Sverige och vår infrastruktur. Tågföretagens förhoppning är även att Trafikverket i inriktningsunderlaget för en konsekvensanalys av de angivna anslagsnivåerna. Sverige kan inte vänta längre, vi behöver en framtida helhet som svarar upp mot samhällets och näringslivets behov.
Artikeln är en del av vårt tema om Nytt från branschorganisationen .