Den nu aktuella affären avslöjar svårigheterna att kontrollera att länstrafikbolagens ersättning till det bolag som utför trafiken verkligen är rätt. Här löper alla skattebetalare en stor risk för att få betala för tjänster som inte utförts.
I just detta fall tillkommer det faktum att det finns en intressegemenskap mellan SL och Busslink. SL äger inte mindre än 30 procent i Busslink. Trots detta innehav sitter ingen från SL:s styrelse i Busslinks styrelse! SL:s presschef, Björn Holmberg, säger till Vi Resenärer att man nu avser sälja innehavet.
Det är inte bara skattebetalarna som förlorar på dessa bruttoavtal. Avtalen innebär att det inte finns något stort intresse från trafikbolaget att få nöjda resenärer. Bolaget får ju samma ersättning för att köra en tom buss som för en buss fylld med sittande och stående resenärer. Detta smittar givetvis av sig på förare och annan personal och är förklaringen till många av de kritiska synpunkter som riktas mot kollektivtrafiken i dag.
Länstrafikbolagens verksamhet drivs helt utan personligt ansvar och i en organisation där det ges alla möjligheter att skylla på någon annan. De politiskt tillsatta styrelserna ger de ekonomiska ramarna och bestämmer biljettpriset. Länstrafikbolagens tjänstemän gör tidtabellerna på uppdrag av politikerna och trafikbolagen kör på uppdrag av tjänstemännen. Det är trafik u.p.a. (utan personligt ansvar).
Regeringen har tagit fram ett förslag som sätter resenären i centrum och där ett affärsförhållande skapas mellan trafikbolaget och resenären. Tyvärr finns det ett motstånd från många länstrafikbolag till denna reform. Det som nu hänt SL är en påminnelse om att branschen måste reformeras.
BREAKING