23948sdkhjf

Vad behöver vi för att öka investeringstakten i svensk infrastruktur?

Sverige investerar för närvarande alldeles för lite i transportinfrastruktur – endast 0,7 procent av BNP jämfört med drygt 2 procent i slutet av 1960-talet. Det är alltså en begränsad budget som staten ska fördela på underhåll av och investering i infrastruktur. Till grund för dessa beslut ligger Trafikverkets prognoser om trafikutveckling. Men år efter år ser vi prognosmissar från Trafikverkets sida, där tillväxten för bil- och flygresande överskattats och tågresande underskattats.

Det här är en text av Tågföretagen.

Vid prognosstyrning utgår man från det som är beslutat i form av lagstiftning och planer, därefter skattas den förväntade utvecklingen utifrån detta. Prognosstyrning levererar rätt underlag så länge utvecklingstrenden är tydlig. Men om man – exempelvis – vill uppnå ökad användning av energieffektiva transportkedjor så räcker inte prognosstyrningen till som underlag. Om man utgår från prognosstyrning i traditionell mening kommer man då oundvikligen att lägga in fel saker i den nationella infrastrukturplanen. Mer inslag av målstyrning kan användas när vi vill styra mot uppsatta mål – till exempel ett mer energieffektivt transportsystem.

Historiskt har Trafikverkets prognoser för landets transportsystem varit felaktiga där utvecklingen av bil- och flygresandet har överskattats medan tågresandet har underskattats. Detta har haft betydande effekter på investeringarna i utbyggnaden av järnvägen. I efterhand visar sig prognoserna oftare vara fel än rätt.

Vi har också en växande klimatkris där extrema väderförhållanden blir allt vanligare men, dagens infrastruktur klarar inte av hur mycket som helst – det kunde vi se för några veckor sedan med urspårningen av ett persontåg utanför Hudiksvall.

Idag ser vi att underhållsskulden på den svenska järnvägen växer och investeringstakten är låg. Transportinfrastrukturen i Sverige begränsar i dagsläget vår förmåga att växa i takt med de tunga industriinvesteringar som pågår just nu och de ökande gränsöverskridande landtransporterna som väntas i framtiden.

Om vi hade vetat att efterfrågan på järnvägstransporter skulle ha ökat så kraftigt som den gör just nu, så skulle vi naturligtvis ha investerat mer tidigare. Sådana investeringar hade inte kunnat komma till stånd med enbart prognosstyrning som verktyg. I dagsläget vet vi dock att ökat resande, ökande godstransporter på järnvägen, stora industrisatsningar och tuffare väderförhållanden är ett faktum inför framtiden. Och vi står där vi står under lång tid framåt.

Enligt Tågföretagen borde makrotrenderna snarare styra oss mot ett mer transporteffektivt samhälle, där Sveriges eftersatta infrastruktur uppgraderas med järnvägstransporter som ryggrad för tunga transporter. Då krävs en mer nyanserad syn på prognosstyrning i traditionell mening.

Man kan notera att framsynta politiker från tid till annan styrt infrastruktursatsningar mot projekt som enligt Trafikverkets prognoser och kalkyler inte är lönsamma. Såtillvida ägnar sig politiker åt någon form av målstyrning. Projekten som lyfts fram av politiker har visserligen ofta varit de mest visionära och kostsamma. Dock har dessa projekt i efterhand visat sig vara lönsamma och genererat mer trafik och nyttor än vad Trafikverket kunnat räkna ut. Bra exempel på det är Stockholms tunnelbana, Öresundsbron och Svealandsbanan.

Så frågan om prognosstyrning och målstyrning har hög relevans. Huruvida vi ska hålla fast vid prognosstyrning är inte en digital fråga som besvaras med ett ja eller ett nej. Det är en fråga som borde betraktas ur ett betydligt mer nyanserat perspektiv än så och fortsätta att diskuteras, både inom branschen och brett i samhället och politiken. För att bredda beslutsunderlagen inför infrastrukturbeslut handlar det således om prognosstyrning och målstyrning – inte antingen eller.

Artikeln är en del av vårt tema om Nytt från branschorganisationen .

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.109