23948sdkhjf

Högre investeringstakt helt nödvändig inför kommande planperiod

Sverige behöver starkare järnväg. Mer kapacitet och mer underhåll. Detta är väl kända behov som länge har varit en del av samhällsdebatten – inte minst bland våra politiker. Det är också ett faktum att Sveriges infrastrukturinvesteringar idag ligger på ungefär en tredjedel av 1960-talets nivåer. Men liksom många andra samhällsproblem saktar ofta debatten in när finansieringen kommer på tal. I den senaste nationella 12-årsplanen fick infrastruktursatsningarna 799 miljarder kronor. Detta räcker inte. Även i det inriktningsunderlag som presenterades i mitten av januari rekommenderas endast en mindre ökning av den finansiella ramen inför kommande planperiod.

Det här är en text av Tågföretagen. 

Ett väl fungerande transportsystem har haft och kommer att ha avgörande betydelse för Sveriges utveckling som framstående industriland. Järnvägen spelar en nyckelroll för industrins utveckling och för att binda samman våra storstadsområden. Även resandet förväntas öka, både arbetspendlingen och fritidsresandet. Ett effektivt och energisnålt transportsystem, där olika trafikslag kompletterar varandra, kommer att få en ännu viktigare roll i framtiden.

Branschen har länge vänt och vridit på hur ny kapacitet och underhåll ska kunna rymmas inom den finansiella ram som har tilldelats järnvägen. Med åren har även olika tillkommande externa faktorer satt press på järnvägen – inte minst beslutet att Sverige ska ansöka om Natomedlemskap och det förhöjda säkerhetsläget i vårt närområde. Samtidigt har den svenska järnvägen inte utvecklats särskilt mycket de senaste 50 åren. Det är hög tid för det nu.

Inriktningsunderlaget 2026–2037

Finansieringsfrågan har ytterligare aktualiserats i samband med att Trafikverkets inriktningsunderlag för planperioden 2026–2037 presenterades i mitten av januari. Trafikverket rekommenderar i inriktningsunderlaget endast en mindre ökning av ramen inför kommande planperiod vilket fortsatt inte räcker.

På många sätt är innehållet i underlaget till synes väntat. Vid en första anblick kan vi konstatera att viktiga och driftnära frågor lyfts i underlaget – vilket är bra. Även intressanta teman som exempelvis utökade underhållsinsatser och differentiering av banavgifter. Dock nämns exempelvis inget gällande statlig medfinansiering av utrullningen av ERTMS-ombordutrustning. Finansieringsfrågan kopplat till ERTMS är minst sagt kritisk för funktionaliteten i det svenska järnvägssystemet.

Underhållet är prioriterat i förslaget – även det bra. Men som en konsekvens flyttas 100 miljarder från investeringar till underhåll jämfört med föregående nationell plan. Den därmed uppkomna bristen på investeringsmedel innebär att det är helt nödvändigt att möjligheter till alternativ finansiering analyseras i underlaget, även om det är ytterst kortfattat. Med hänsyn till näringslivets stora intresse för ytterligare resurser till både underhåll och utbyggnad är Trafikverkets försiktiga hållning på temat alternativ finansiering överraskande.

Infrastrukturprojekt i egen organisation

Tågföretagen har sedan tidigare föreslagit en struktur där för kommande nationell plan där planering, finansiering och genomförande av stora infrastrukturprojekt sker i egna organisationer för respektive projekt. Med alternativ, fristående finansiering – utan kopplingar till statens ettåriga budget – kan man säkra framdriften för högst nödvändiga projekt.

Sverige är i behov av en plan som säkrar produktiviteten av ett transportsystem som svarar upp mot samhällets och näringslivets behov.

Artikeln är en del av vårt tema om Nytt från branschorganisationen .

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.093