Inriktningsunderlaget – ett underlag utan målbild
Det här är en text från Tågföretagen.
Tågföretagen har noga analyserat inriktningsunderlagets innehåll och kan primärt konstatera att en av de största bristerna är att regeringens direktiv inte har utgått från att Trafikverket skulle göra en samlad bedömning av vad Sverige faktiskt behöver i form av transportinfrastruktur för att klara av framtidens behov. Det handlar bland annat om nya krav som ställs från ett samhälle i tillväxt, klimatsäkring, Nato-anslutning samt ökade transportbehov till och från Europa.
Inriktningsunderlaget ger inte heller, bortsett från avsaknaden av bedömning av framtidens behov, ett hållbart förslag på en finanseringsram. Även med en uppräkning med minst 20 procent av ramanslaget räcker inte detta för att hantera rådande underhållsskuld och kapacitetsbrist. Det behövs en betydligt större ram för att hantera framtidens krav. Hur stor? Det vet vi dessvärre inte svaret på.
När vi pratar om målbilden för Sveriges transportsystem finns det ingenting att utgå ifrån. Kommande infrastrukturplan sträcker sig över 12 år, alltså fram till 2037. För en så lång tidsperiod borde det finnas en målbild för hur transportsystemet ska utvecklas. Vi vill därför lyfta fram ett antal aspekter som kan bidra till ett transportsystem som binder ihop Sverige med Europa och som skapar förutsättningar för förbättrad produktivitet, tillväxt och konkurrenskraft.
För det första måste transportsystemet bidra till att neutralisera Sveriges avståndsnackdelar i förhållande till näringslivets viktigaste marknader. Transportsystemet ska vara en attraherande faktor för investeringar och etableringar i Sverige. Transportsystemet ska ge goda pendlingslösningar och genom detta skapa växande, väl fungerande och dynamiska samhällen och arbetsmarknadsregioner. Transportsystemet ska också vara enkelt, tillgänglig och sömlöst där olika trafikslag knyts ihop och kompletterar varandra där detta är mest relevant och resurseffektivt. Järnvägens roll i transportsystemet är därmed fundamental för att åstadkomma effektiva transportstråk.
Järnvägen, som ryggraden i Sveriges transportsystem, bidrar således till ett framgångsrikt näringsliv, tryggar det växande behovet av energieffektiva transporter samt skapar tillväxt och utveckling för Sveriges regioner.
Den underhålls- och investeringsskuld som vi har behöver arbetas bort. Förslagen i inriktningsunderlaget skapar dessvärre inte nödvändiga möjligheter för att detta ska kunna ske i den takt som behövs. Förutom utökad ekonomisk ram behöver arbetssätt, byggmetoder, underhållsmetoder, regelverk och de samhällsekonomiska prognos- och kalkylmodellerna utvecklas. Idag tar det cirka 20-30 år att genomföra infrastrukturprojekt i Sverige. Denna långsamma takt är ohållbar – både ekonomiskt för att möta industrins behov men även för att möta samhällets behov. Slutförandet av större projekt behöver alltså tidigareläggas.
Med en mer systematisk utbyggnad av ny kapacitet öppnas möjligheten att separera snabba och långsamma tåg. Som ett exempel skulle pendel-, regional – och godstrafik kunna framföras på befintliga banor, medan den snabbare storregionala och långdistanstrafiken skulle kunna framföras på separata nybyggda banor.
Det finns ett stort samhällsvärde i att öka produktiviteten och sätta tydliga mål för Sveriges transportinfrastruktur – var vill vi vara 2037?
Artikeln är en del av vårt tema om Nytt från branschorganisationen .